Bakgrund

På min fars dödsbädd 2017 lovade jag ta över stafettpinnen och skriva ner vår familjehistoria där han påbörjat de två första. Föga anade jag vad jag lovat. Pappa Petter har fört dagbok hela sitt liv, en oerhörd tillgång nu när man skall försöka sammanfatta vår barndom. Han har också dokumenterat vårt liv i diabilder. 

Den stora frågan är ju mer hur jag väljer att presentera det och jag har bestämt mig för att det blir min tolkning så att jag också får flyt i texten, att det blir en underhållande historia att läsa än bara fragment här och där.

Det jag inte hade förstått vad hur mycket större det skulle bli. I pappas efterlämnade dokumentation finns det också släktkartor som forskats och nedtecknas på papper. Dessa borde digitaliseras, det tänkte jag kunde vara en passlig bakgrundshistoria. Pappa hade själv gjort en levnadsbeskrivning om sin mormor, så där har jag gratis material att referera till.

På norska sidan, vi pratar fortfarande om Ögland, har pappas släkt gjort levnadsbeskrivningar av farfars farfar Peter Ögland, om överste John Ögland m.m. Så släkten är väldokumenterad, nu är det kanske mer hur jag sammanfattar den.

Men Ögland är mitt ursprung på min fars sida. Jag borde ju ha med min mors sida också. 

Det visade sig att min mormor har skrivit memoarer under hela sitt liv och när dessa anteckningar digitaliserats av min morbror och hans hustru har vi där ca 130 oarbetade sidor Word.

Memoarerna är en skatt. En tidsresa som startar ca 1850 och som hon avslutade i slutet av 1980-talet. I skrivande stund sitter jag och kontroll läser hennes historia, kapitel indelar osv. Vi har bestämt oss att inte ändra någon text eller meningsbyggnad annat än i ett fåtal detaljer där det oftast saknas en bokstav.

När jag började bygga mitt släktträd så tänkte jag att nog är det bäst att utgå från min dotter. Och eftersom jag emigrerade 2007 till Finland, gifte mig och blev pappa 2008 så har min dotter också en släktgren, halva sin släkt, från Finland. 

Där igen har vi tur, därför att på min hustrus pappas sida har man redan gjort en stabil släktforskning, presenterad i två band och där hon är i rakt nedstigande led (blodslinje) till Johan Elers, kaptenlöjtnant bland Armfeldts karoliner. Elers inte bara överlevde marschen över fjället nyåret 1719, från Trondheim till Duved skans - han har också tjänstgjort på Marstrands fästning 1733-34.